Segredos Obscuros

Det liknar en inre dialog som startar i huvudet på morgonen, när tankarna som grannar går omkring på golvet, skramlar och hindrar en från att sova. Det finns många frågor, men inte så många svar, däremot finns det gott om dramatik, och det viktigaste är att ingen längre låtsas vara lugn. Låten låter som en flykt – från sig själv, från andras blickar, från tankar som fastnat mellan ”måste” och ”vet inte varför”. Men inte panikartat, utan mer… trött och ärligt. Mot en annan värld, där man inte behöver bevisa, förklara, överleva för att få massans godkännande. Och ja, rädslorna finns där. Men i stället dyker den där lilla chansen upp: talvez... kanske, kanske kan man bara vara. Utan bedömning. Utan skuld. Med sig själv.